I den ofantliga digitala Via Lactea: länkar, länkar och flera länkar ...

Länkar, länkar och flera länkar; tips, tips och flera tips i den ofantliga digitala Vintergatan i den diskusliknande Milky Way. Miljontals Öppna lärresurser på nätet, miljontals objekt som jag kan använda i min egen inlärning och i min undervisning. De förökar sig för varje dag som går, de finns överallt och samtidigt. Ubikviteten  är påtagligt. 

Men hur ska jag kunna hantera all information som väller över mig? 
Hur ska jag veta vilka objekt jag kan lita på? 
Hur ska jag strukturera all kunskap som finns där ute i den digitala galaxen? 
Har jag tid? 
Har jag lust? 

Ja, jag har lust men kanske inte tid. Mycket av det jag gör blir gjort för att jag njuter av att göra det. Ofta undrar jag om det är också så med mina elever. Jag älskar kunskap, jag älskar att lära mig saker, att upptäcka, att ifrågasätta, att konfrontera med nya upplevelser. Allt detta gör mig lycklig. Innerst, innerst är jag vara en människa, människor är lärande varelser och att vara en lärande varelse i den ofantliga och skimrande digitala Via Lactea, Vintergatan eller Milky Way, är ett riktigt äventyr som kräver tid. Urvalet är obegränsat och här ligger utmaningen både för mig som lärare som ska välja undervisningsmaterial och för mina elever som ska använda materialet. 

Black Hole-Powered Jets Plow Into Galaxy  Image Credit: NASA

Att lära oss att söka information, värdera källornas trovärdighet och framförallt att sätta ihop den fragmenterade informationen till en helhet, som hjälper oss att förstå den värld vi lever i, är kanske den största utmaningen som skolan står inför just nu. Risken är annars att vi hamnar i ett svart hål med negativa konsekvenser för samhällsutveckling och demokrati. Detta kräver mycket tid och en fördjupad reflektion men det måste ändå göras.  Ställer ni upp?