OER, ett digitalt spektrum

Denna blogg tar upp mina funderingar kring OER (Open Educational Resource) eller Öppna digitala lärresurser. Det första jag ville veta var vad man egentligen menar med OER och jag hittade en definition på Lunds Universitets hemsida: OER är ”resurser som finns tillgängliga på Internet och som kan användas fritt och i många fall också bearbetas fritt.” Då undrade jag: är allt material på nätet öppna lärresurser? Och vad menas med att ”bearbetas fritt”?

I den svenska översättning av OECD-rapporten Giving Knowledge for Free definierar man OER som  ”digitaliserade material som tillhandahålls fritt och öppet för lärare, studenter och självstuderande att använda och återanvända för undervisning, studier och forskning”.  Men jag blev lite konfunderad här. Vem är det som tillhandahåller allt material? Vad menas med återanvända?

I rapporten klargör man att begreppet OER är både ”brett och vagt”, att mycket av det material som finns på internet kan klassificeras som lärresurser: kurser och kurskomponenter, museisamlingar, fritt tillgängliga tidskrifter och referensarbeten. Begreppet omfattar också programvara och verktyg för hantering av lärande och innehåll samt standarder och licensverktyg för publicering av digitala resurser. Ok, så när man pratar om OER pratar man också om programvara och licenser? Är det här som Creative Commons (CC)kommer in? Nu förstår jag lite bättre.

Jag letade vidare bland mina länkar och hittade länken till SNHs Verktyg för lärande där Alastari Creelman förklarar att OER ”är namnet på en global rörelse som vill underlätta utbyte och göra enklare för lärare och studenter att hitta och använda nätbaserade resurser.” OER handlar nu plötsligt om en ”rörelse”. Är det både och, d.v.s material och rörelse? Men om det handlar om material vad är det som skiljer OER från annat material på nätet? Creelman förklarar att ”det viktigaste är att det står klart och tydligt vilka villkor du har som användare,  att det finns en s.k. Creative Commons-licens på verket. Om det finns en CC-licens då vet jag spelreglerna, jag vet att jag får kopiera det, använda det i min egen undervisning, och t.o.m bearbeta det så länge jag ange källorna. När villkoren är klara och tydliga då kan vi kalla det för OER.” Nu vet jag det. 

Vill du veta mer om OER och CC-licens rekommenderar jag SNHs Verktyg för lärande, där hittar du en mycket bra introduktion till dessa termer. Till dig som läser min blogg ställer jag nu en fråga: Kände du till dessa begrepp förut? Själv visste jag ingenting om dem innan jag började min kurs.