Den blomstertid nu kommer: ultima* och penultima verser

#Ord, #bild och #sång i den digitala galaxen

I dagens digitala samhälle översköljs vi av ord, av de digitala orden. Men inte bara av ord utan också av bilder och ljud. Genom ord, bild och ljud från olika medier upplever vi mycket av verkligheten; ord, bilder och ljud strukturerar vårt sätt att förhålla oss till världen. Jag har alltid varit fascinerad av ord, meningar och språk och deras betydelse för oss som människor och för vår samexistens med andra människor. Jag kommer ihåg hur imponerad jag blev när jag som ung upptäckte betydelsen av två av, för mig, de vackraste orden i det spanska språket: coexistencia, coexistencia pacífica. Det var min historielärare som tog upp begreppet och jag fick veta att det var ett begrepp som myntades av Nikita Khrushchev ett år innan jag föddes och som användes i internationell politik. Alltså engelska coexistence, peaceful coexistence (living in peace with each other spe. as a matter of policy – used specially of countries with seemingly incompatible policies), och svenska koexistens (samtidig tillvaro, samexistens).

Och på tal om ord, bilder och ljud, igår så sjöng jag Den blomstertid nu kommer och fastnade på de ultima raderna i vers nr 6 (den ultima versen):

Låt livets källa flöda

ur Ordets djupa grund

Det var så häftigt! Ord som livets källa, betydelse av ord, betydelse av vad vi menar med ord, betydelse av det som finns i språket och som formar vårt liv, vår existens och vår relation med andra människor. Ord som början på allt: 

I begynnelse var det ord ...

Ord som skapar ett kulturarv. Det är med ord vi skriver lagar och regler och andra överenskommelse som gör att vi kan koexistera med våra medmänniskor, det är med ord vi uttrycker våra känslor, våra visioner och våra drömmar; vi sjunger ord. Men det är också med ord vi kan plundra, förstöra det mänskliga livet, det är också genom att ta bort någon av orden (snatta ur (ord)förrådet), "tulla", som vi kan skapa motsatser och konflikter. Och det är det som händer med Den blomstertid nu kommer, man har inte bara tagit bort ord, man har tagit bort verser. När jag sökte i Wikisource alla verser av sången fick jag fram sex verser och här vill jag citera vers nr 5 (den penultima versen)

Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.

Men varför Saron, varför Sion, varför Libanon i en av de mest älskade svenska melodierna och som vi ska sjunga om några dagar på vår skolavslutning?  Men varför inte? Varför snatta ur (ord)förrådet, ”tulla”, amputera, skära bort något som är en del av det svenska arvet, och något som kan ena människor och uppmuntra la coexistencia pacífica? 

Saron är en fruktbar slätt i norra delen av Palestina, vid Medelhavet, mellan Jaffa och Karmel. I Höga Visan talas det om liljorna i Saron och syftar då på den rika växtligheten. 

Sion, Jerusalems sydöstra kulle, har använts som symbol för judarna, men även för den kristna kyrkan. 

Libanon (arabiska لُبْنَان , Lubnān), formellt Republiken Libanon, är en stat i Mellanöstern vid östra medelhavskusten. 

Jag som är frälst av ord, som är för ämnesövergripande arbete i skolan, som befinner mig i den digitala galaxen och vill använda den nya tekniken för att väcka liv i mina elevers nyfikenhet; skulle kunna använda den penultima samt den ultima versen av en av de mest älskade svenska psalmerna för att tillsammans med andra arbetskamrater planera en hel terminsundervisning i svenska, engelska, moderna språk, geografi, biologi, religion och bild.

I ämnet svenska skulle vi kunna läsa och jämföra versen på gammalsvenska och gå djupare i metaforer, lära oss mer om ordklasser; träna passiv form, genitiv, skiljetecken, intonation; träna på ”att urskilja texters budskap, samt deras syften, avsändare och sammanhang”, analysera ”berättarperspektivet i skönlitteratur samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har kommit till”, ”språkets betydelse för identitetsutvecklingen”. Vi skulle kunna översätta psalmen till engelska, spanska, franska och tyska och göra samma analys som på svenska.

I geografi skulle vi kunna lära om alla platser som nämns i psalmen och varför de nämns, om landskap och natur i dessa områden, om klimat och naturresurser, om tillgång till vatten och mark, om orsaker till fattigdom, om vegetationszoner samt på vilka sätt klimatet påverkar människors levnadsvillkor.

Blomster, liljor, rosor, dagg och befruktning kan vara begrepp som leder oss in i biologins värld, i själva livets värld, där vi kan lära oss om ”Naturvetenskapliga teorier om livets uppkomst”, om ”Biologisk mångfald och vad som gynnar respektive hotar den”, om ”De lokala ekosystemen i jämförelse med regionala och globala ekosystem.” samt vidare behandla ”Människans sexualitet och reproduktion och frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar.” Frågor om identitet, sexualitet, etnicitet och synen på jämställdhet tar man också upp i bild, samhällskunskap och religion. I det sistnämnda tar man också upp ”Etiska frågor som människosynen i några religioner och andra livsåskådningar.” Och på tal om bild vilka spännande alster skulle elever komma på med hjälp av den här versen. Tror ni inte det?

Metaforer, budskap, syfte, passiv form, blomster, befruktning, biologisk mångfald, ekosystem, berättar perspektiv, identitet, etnicitet, kulturell sammanhang, människosyn och etiska frågor, allt inbakat i en enda vers, en överhoppad vers som är värd att sjungas i dagens Sverige. Åhhh! förresten nu tror jag har ett tema till mitt projektarbete, vad kan passa bättre än en sommarmelodi. Eller hur?

Foto:Violeta H. De Lundberg
@DeLundberg

*P.S.

Jag visste inte att de två ord som jag använder i rubriken också fanns i det svenska språket: Ultima (sista stavelsen i ett ord) och Penultima (näst sista stavelsen i ett ord). I mitt inlägg använder jag orden generellt som synonym till sist och näst sist.