Det går att förändra skolan men vi måste samarbeta mer

Vad händer när människor har det tråkig?

Vad händer när människor spenderar sin tid på något som inte känns meningsfullt?

Med dessa två frågor inledde Michael Fullan* sin intressanta föreläsning på  International Congress for School Effectiveness and Improvement (ICSEI) som hölls i Santiago de Chile den 3-6 januari. Mer än 500 deltagare samlades för att diskutera skolutveckling och forskning. Där fanns världsledande forskare, politiker, skolledare, lärare och tjänstemän från 46 olika länder. 

Fullan svarade själv på sina frågor med att detta är precis vad som händer med våra elever nuförtiden: de saknar motivation och skolan blir tråkigare och tråkigare. Han presenterade statistik från USA som visade hur motivationen bland eleverna  låg på 95 procent när de började i skolan för att efter nio år ha sjunkit ner till 37 procent. Men det är inte bara eleverna som har det tråkig, konstaterade han, det är likadant med lärarna: 

Teachers are increasingly alienated. There is only one thing worse than being boring and that is having to teach the bored. It's hard job so teachers deserve something för that.

Och Fullan uppmanar att agera, att ändra på det.

Picture extracted from Fullans keynote presentation at ICSEI 2013, Santiago de Chile.

Det går att förändra skolan, hävdar han. Hans recept är att vi  fördjupar oss i en pedagogik med fokus på ett antal tydliga och högt ställda mål, på lärarens professionella kompetens, på utveckling av evidensbaserade undervisningsmetoder, samt fokus på ett skolledarskap som kan driva fram förändringar på individ-, skol- och systemnivå. Det är vårt moraliska ansvar att fullfölja detta så att alla våra elever ska lyckas i sitt lärande, anser Fullman och  lyfter fram det som han kallar för right drivers and wrong drivers i förändringsprocessen:

Picture extracted from Fullans keynote presentation at ICSEI 2013, page 3

Den mest kraftfulla faktorn i förändrinsprocessen är, enligt Fullan, lärares professionella kompetens (professional capacity). Men inte bara på individnivå utan också på gruppnivå: Capacity building is about building up the confidence, the knowledge skills but also motivation of individuals but specially groups, teams that can do things to improve the instructions pedagogical ( teaching and learning) and instructions for bringing change effectively.

Fullan betonar vikten av det kollaborativa arbetet och understrycker att varje lärare kan inte förbättra sin undervisning för sig själv, och att det krävs att vi lär av andra lärare. Samarbetet lärare emellan är det bästa sättet att förbättra undervisningen och kan leda till det han kallar systemness. Och vad är då systemness? Jo, enligt Fullman, The definition of systemness is when more and more people think about bigger pieces of the system they are working in.... When a school becomes collaborative the teachers at that school stop thinking about ”my students” only and start thinking on ”our students” in the whole school.

Fullan fortsätter: Teachers are needed but it is a new roll that is required - the teacher as change agent. Kompetenta lärare som kan synligöra undervisnings- och lärandeprocessen i ett förtroendefullt samspel med sina elever och med andra lärare är de som kan agera som förändringsagent. Här citerar han både Hattie och Prenzky:

Picture extracted from Fullans Keynote presentation at ICSEI 2013, page 15

Picture extracted from Fullans Keynote presentation at ICSEI 2013, page 16

När det gäller teknologi är han kritiskt till hur man har fokuserat på att skaffa de tekniska redskapen samtidigt som man saknat tydliga strategier för att använda dessa redskap för att förbättra lärandet. Han tycker att vi behöver integrera pedagogik och teknik för att kunna uppnå förbättringar i skolan. Här är det tre saker som gäller:

• Make it all about learning
• Let technology permeate
• Engage the whole system

Är du intresserad av att lyssna på Fullans hela föreläsningen klickar du på länken här. Vill du ha tillgång till keynote presentationen klickar du här.

*Michael Fullan är Professor Emeritus vid Ontario Institute for Studies in Education vid universitet i Toronto. Han har varit med och lett två stora utbildningsreformer i Kanada och är internationell rådgivare i utbildningsfrågor.